Tio år. So far..
En mycket speciell dag
En stor pojk
HELT. SJUKT. ROLIG. HELG !
Först vill jag ge underbara Herr & Fru Vallström ett stort TACK
för det otroligt fantastiska bröllop ni knåpat ihop!
Och TACK för att jag fick äran att göra tårtorna!
Det är svårt att finna ord för att återge helgen här och nu när det finns
så mycket bubblande känslor kvar .
Och när jag nu tänker tillbaka så kommer tårarna som jag inte fällde.
Ni är verkligen helt fantastiska människor båda två och jag är
så glad att vi är i samma släkt
är det dags för oss att gå till prästen)
__ __
/ V \
\ /
\ /
\ /
V
Potta
Vissa börjar träna det så fort barnen lärt sig sitta.
Andra börjar samtidigt som dagisinskolningen.
Sen finns det dom som inte gör någon förräns barnet är så stort
att den själv ber om att få sitta på potta/toasits för att alla kompisar gör det.
Man kan sjunga för dom.
Applådera.
Ingenting.
Eller ge pottgodis.
Jag kan ärligt säga att JAG skulle aldrig muta mitt barn med godis.
Det är väääldigt sporadiskt som vår son suttit på pottan.
(Han har själv inte velat)
Vi har sjungit ramsor och uppmuntrat honom verbalt när han gör det han ska.
Ändå vill han inte sitta på pottan.
Och han verkar rädd för toastolen...
Än så länge är han nog inte redo.
Idag sprang han omkring utan blöja i flera timmar och satt på pottan många gånger.
Utan resultat.
När jag gett upp ställer han sig på vardagsrumsgolvet och gör nummer två...
Eller är han en liten Stewie...
God morgon härliga måndag!
Denna vecka blir fullspäckad=)
Jobbar två dagar och förbereder för kommande helg de andra dagarna.
Jag och Gubben ska nämligen gå på hans systers bröllop på lördag!
Åh som vi har längtat!
Från att vi hört att datum var bestämt har vi haft höga förväntningar,
för denna sköna person som ska gifta sig lämnar INGET åt slumpen.
Tror jag vågar säga att det kommer bli ett perfekt bröllop!
Hur som helst är det MASSOR som jag som gäst måste förbereda;
- hår och ögonbryn ska färgas
- present ska inhandlas
- kläder ska utses och provas (check)
- barnvakt för helgen ska fixas (check)
- vår väska ska packas
- sonens väska ska packas
- lägenheten ska städas( så det inte ser ut som ett h-vete när vi kommer hem)
- fyllning till tårtorna ska göras (jag har fått äran)
och sist men troligtvis det viktigaste:
- köpa vattenfast mascara! (check)
Sova??
Jag och mysgrannen hade tur igår kväll.
Hon hade med sig sin lilla Kräkmaja<3 och båda våra barn som nästan hela tiden!
Men runt 22-hugget började min parvel gny å härja och när jag skulle gå in i
hans rum och se till honom så snubblade jag nästa över honom. Då låg han på mage
på det kalla golvet med armar och ben rakt ut.
Lilla Söta Kräkmaja blev ju lite orolig av detta och dessutom var hon hungring
så vi fick avsluta vår dejt=(
Vad händer sen då?
-INGET!
Jag kan omöjligt somna. (troligtvis det sena kaffet..)
Försöker hitta en bekväm sovställning på begränsad yta.
I en timme kämpar jag för att hitta rätt och när jag väl gjort det så får Parveln
för sig att trycka allt vad han kan med sima små fötter mot min axel.
Bara att maka på honom och göra om samma sovställningsprocedur...
Helt plötsigt sitter han på min axel och pratar med Nallen.
Dags att gå upp. Alldeles för tidigt..
7 månader gammal Magsovare Jr.
Kärlekskrank
Jag har inga problem med att låta Älsklingen åka iväg.
Vill han det så är det självklart. Det har alltid varit självklart för mig.
Men däremot får jag lite problem:
Jag är så himmelens kärlekskrank och vill ha honom nära hela tiden.
Efter åtta och ett halvt år är jag fortfarande lika mesig när han ska åka iväg ett lite längre tag,
om så bara över en natt.
Jag älskar honom ju så otroligt mycket!
- Är det konstigt att vilja vara nära någon då?
Jag har aldrig blivit så uttråkad på honom att jag be honom åka för att få en
liten stund själv.
Aldrig.
Den enda skillnade nu från förr är att jag har en lite Älskling Junior
som jag kan gosa med och pussa på närhelst andan faller på.
Det enda positiva för mig när Älsklingen åker iväg är när han kommer hem.
Då blir jag alltid sådär nervös som man blir när man ska träffas i början av ett lovande förhållande.
Liiite ändrade planer
Igår skulle jag ju åkt till Mormor: nepp, blev kaffe hos Mysgrannen i stället.
Kvällen blev MYCKET lyckad! Massa supergod mat!
Men idag...
Idag skulle jag få sovmorgon eftersom att jag inte var hemma förrän efter midnatt.
Runt 06-hugget kommer Lillkillen in och lägger sig mellan oss.
Högst två minuter senare kräktes han. I vår säng.
Tack och lov(!!) var det bara lite slem som mestadels hamnade på hans pappas arm.
Men ändå.
Grabbarna går efter slemupptorkandet upp och ca tjugo minuter senare väcks jag igen.
Då har stackars Lillkillen rumpjuice....
Såååå det blir en hemma dag...
Men innan 08 hade vi dragit om en sladd i taket och planerat färginköp
och hyll-uppsättning.
Sen blev det frukost, bus och våfflor till frukost!
Mysgranne
Alla borde ha en.
En som man kan gå in till i princip när som helst och tigga kaffe av.
En som man kan prata om allt med.
En som alltid finns där för en.
En som bor NÄRA.
Ett plus i kanten är att min har en liten Kräkmaja som är bland det sötaste jag sett
Jag pratar om mysgranne.
En granne som blivit ens bästa vän eller ens bästa vän som blivit ens granne.
I vårat fall är det det sistnämnda=)
I många situationer är hon min räddning:
- om spaghettin är slut
- om kaffet är slut
- om man är GALET sällskapssjuk
- om man är akut bebis-puss-nödig
Jag vet att DU läser detta och jag vill att du ska veta att jag alltid finns där för dig, så som du finns för mig
Jag är lyckligt lottad!
