passionsfruktsalsa

Detta har nog varit den mest nervösa dagen i mitt liv.
Ett enda samtal kan avgöra närmaste framtiden.
Om planerna tippas eller om man kan köra på.

Den närmaste-närmaste framtiden är redan säkrad.
Men jag behöver ha lite mer trygghet inför hösten och år 2013.

Väntar.

Väntar.

Väntar.

Man måste ställa in sig på att planerna tippas lite.
Man måste fokusera på det man har och att man faktiskt fått en chans.
Jag ställer in mig på et värsta. Som ju faktiskt inte är så farligt.

Väntar.

Väntar.

Väntar..

Väntar....

....


Aaarghh!! Det ringer!!


Och så hänger det på en liten-liten kunskap som ansågs som ett plus...

Men det är ingen ide att hänga läpp.
Jag har i alla fall ett stimulerande sommarjobb=)

Och jag kommer äntligen ut i arbetslivet!

Vilken konstig dag det har varit... Är.
Vaknade 7:30. Hann inte dricka kaffe.
Men hade massor av energi till att städa hela lägenheten,
baka kladdkaka, skicka iväg viktiga mail och fixa till en jacka.
Allt innan det var dags att hämta Parveln vid 12.

Duktiga jag!

Sen dess har jag även hunnit med att sälja ett par stövlar, smaka kladdkakan
och gråta en liten skvätt. (glädjetårar över att ha en sån fin vän)


Det känns som fredag.
Kanske för att jag tidigare inte hunnit dammsuga förrän på fredagarna..
Eller för att jag har fredagsbakat idag..
Eller för att jag helt enkelt är konstig..

Detta var nog första gången som jag verkligen känt av tidsomställningen.
Jag är jättepigg en timme senare och helt morgondäckad en timme senare.

Även Parveln är ur fas.
Att han nu sover till 7 i stället för till 6 är ju till viss del skönt.
Men med tanke på hur seg jag är är det knappt någon fördel.
Tack och lov kan han ligga i sängen själv i en timme innan han somnar;
vi behöher inte gå in och ge honom napp eller jaga ifatt honom.
Så att han somnar strax efter 20 i stället för 19 är inga problems.

Tror jag får ställa klockan vid typ 5 imon om jag ska orka gå upp
så jag hinner dricka första koppen kaffe ifred;)


Här kommer bilden på min kjol om någon nu undrade hur den ser ut...


Och här följer två bilder på "nya" köket=)

Hur kommer det sig att man har massor att göra i flera dagar.


Man väntar på att något ska bli gjort.

Man orkar inte vänta längre.

Man sätter igång med något annat.

Och just då, när man börjat med det här andra så ska det första nu bli gjort.
Det är inte att bara låta det bli gjort, nej man måste förbereda för det.

Exempelvis ska man tömma ett rum innehållandes:
en jättebokhylla fyll med diverse småplock
en frysbox
skrivbord med både symaskin och dator
massa tomma taveldukar
en fullproppad byrå
två torkställningar
och lite annat som inte hittat sitt hem än i vår nya lägenhet.


Under dessa intensiva, men få, dagar ska då mat lagas ett par gånger per dag,
barn ska till dagis, släktingar ska hälsas på, våfflor ska ätas.
För att inte tala om att kök, med panel och vitrinskåp, ska målas i flera omgångar...

Tack och lov(!!) är jag än så länge hemma på dagarna.


Nu, när köket är klart, golvet nytt, glaset på vitrinskåpet är skrapat på färg
och vårgardinen är uppe, har man helt plötsligt inget att göra.
Man är rastlös och utan ork.

Det finns egentligen massor att göra men man är nästan avdomnad.



PS:
Jag fick jobbet jag sökte:)
Visserligen bara över sommaren,
men i veckan får jag svar angående ett annat, fast=)

Idag har vi påbörjat ommålningen i köket.
Så. Jäkla. Snyggt. Det kommer bli=)

Jag hoppades på att vi skulle hinna bli klara i helgen men
golvläggaren ringde och behövde ha ena rummet tomt till måndag.


Nu blir det snart en tur till älskade lilla mormor för att städa och fika=)

Idag är det fredag igen.

I veckan har jag verkligen haft fullt upp med jobbsök.
Äntligen några dörrar som kommer fram.
Nu ska vi bara hoppas att nycklarna jag har passar i låsen...

Idag ska jag leta efter fler dörrar:)




Det är banne mig min tur nu!

En stor fördel med att gå ner i vikt (kanske inte såå mycket vikt, men måånga
centimetrar) är ju att allt (oftast) sitter mycket snyggare på en.
Om jag hade haft råd att köpa nya, mindre kläder skulle jag vara överlycklig.

Men jag får klara mig med tattarvarianten av garderobsförnyelse:
Sy in allt själv.

Idag har jag äntligen tagit itu med syhögen.
Flera handdukar som tappat öglan, en blus som skulle bli av med sina volanger
och sex par jeans som jag knäppta kan dra ner (ej insydda än).

När jag la in blusen i somrummet så fick jag syn på min favorit.

Min kamouflage-mönstrade kjol. Min army-kjol.
Jag sydde den för ca fem år sen och den har i princip bott
på mina höfter över sommarhalvåren=)

Den behövdes sys in (som alla andra byxor och kjolar, typ)
och renoveras lite så jag gjorde det med en gång.

Nu är den något kortare, en hel del tajtare och mycket snyggare;)

Bild kommer senare=)

Jag och mysgrannen hade tur igår kväll.
Hon hade med sig sin lilla Kräkmaja<3 och båda våra barn som nästan hela tiden!

Men runt 22-hugget började min parvel gny å härja och när jag skulle gå in i
hans rum och se till honom så snubblade jag nästa över honom. Då låg han på mage
på det kalla golvet med armar och ben rakt ut.

Lilla Söta Kräkmaja blev ju lite orolig av detta och dessutom var hon hungring
så vi fick avsluta vår dejt=(


Vad händer sen då?

-INGET!

Jag kan omöjligt somna. (troligtvis det sena kaffet..)

Försöker hitta en bekväm sovställning på begränsad yta.
I en timme kämpar jag för att hitta rätt och när jag väl gjort det så får Parveln
för sig att trycka allt vad han kan med sima små fötter mot min axel.

Bara att maka på honom och göra om samma sovställningsprocedur...


Helt plötsigt sitter han på min axel och pratar med Nallen.
Dags att gå upp. Alldeles för tidigt..


7 månader gammal Magsovare Jr.

Har avnjutit en underbar middag för två med levande ljus och
otroligt charmerande sällskap.

Tyvärr orkade han inte vara vaken längre...

Så nu blir det en efterlängtad dejt med min älskade mysgranne!

Jag har inga problem med att låta Älsklingen åka iväg.
Vill han det så är det självklart. Det har alltid varit självklart för mig.


Men däremot får jag lite problem:

Jag är så himmelens kärlekskrank och vill ha honom nära hela tiden.
Efter åtta och ett halvt år är jag fortfarande lika mesig när han ska åka iväg ett lite längre tag,
 om så bara över en natt.

Jag älskar honom ju så otroligt mycket!
- Är det konstigt att vilja vara nära någon då?

Jag har aldrig blivit så uttråkad på honom att jag be honom åka för att få en
liten stund själv.
Aldrig.

Den enda skillnade nu från förr är att jag har en lite Älskling Junior
som jag kan gosa med och pussa på närhelst andan faller på.

Det enda positiva för mig när Älsklingen åker iväg är när han kommer hem.
Då blir jag alltid sådär nervös som man blir när man ska träffas i början av ett lovande förhållande.

Jag är såå peppad för jobben jag ska söka idag!

Det bara hoppar i kroppen på mig och jag känner att jag vill hoja iväg NU.

hoppas! HOPPAS! HOPPAS!

Nu j-a får det vara min tur!



Jag hade tänkt hinna baka en tårtbotten innan jag far iväg men 
måste få tag på receptet först.
Får ringa mamma=)

Idag har jag varit helt off med min torsdagsrutin.
Jag har inte hunnit STÄDA!
Ve och fasa!

Det är ju fredag imon och nagellacket måste hinna torka innan det är dags för sängen.

AAAhhh!!

Nu känner jag hur det rycker i hela kroppen efter flaskorna med diverse rengöring=)

Lyckliga tider när man känner så om städning!

Här kommer nästa dos med tavlor.

Det enklaste att måla är svartvita tavlor i olja; bara två färger och lättarbetat konsistens.
På gymnasiet skulle en klasskompista lite svartvita bilder och använda mig som modell.
Jag fick kopior och tre av dom gav mig inspiration till en tavelserie.

Det blev sidljus, motljus och medljus. Dock är den sista lite överarbetad...

Den första ser lite konstig ut pga färgens lyster.

Här kommer en till av mina absoluta favoriter.

Det var galet kul att få till alla nyanser som blir av belysningen och bilens former.

Normala vardagar brukar jag börja med att ätta igång kaffe, klä på mig och
lägga foundation.

När Lillkillen äter sin frukost brukar jag sminka mig. Inte för att jag inte vågar gå ut utan smink, utan för att det är en av mina stora intressen. Dessutom klarar inte min mage av att jag äter något innan nio så frukost är uteslutet. (Blir brunch lite senare..) Kan ju inte bara glo på Lillkillen när han äter...

Några har frågat mig om jag ska iväg när de ser att jag är sminkad en vardag.
Men jag har flera gånger gått ut utan smink och många morgnar (konstigt ord) kommit bort till dagis med bara concealer och maskara i fejset.
No big deal!

Jag mår bra av att bry mig om hur jag ser ut. Att ha välmatchade kläder och se (relativt) fräsh ut höjer mitt ego.
Att jag sen bara har (enligt mig) snygga kläder gör ju att jag vill använda dom så mycket som möjligt. Inte bara på helgerna eller när det är fest.

Confession: Jag har ett par mjukismyxor.
De ligger i min fritidskläder-låda och åker bara på om jag är näst intill
dödligt magsjuk.
När det är tvättdagar, och alla jeans ligger i högen, tar jag oftast på mig
kjol eller klänning.

Inte fåfänga, bara ego-boost.

Idag har Lillkillen shoppat för första gången.

Han gick själv hela tiden och valde själv vilken keps han skulle ha=)


Efter shoppingturen blev det mer utelek på vår fina uteplats.

Kliar lite i tandköttet....


I morgon kommer nästa del av mig plus lite mer tavelbilder=)


PS: Min AF-handläggare ringde upp mig så vi stämde av per telefon.
Phjuu! Skönt att ha det avklarat!

Här kommer, som utlovat, bilder på mina tavlor!

Den fösta tavlan gjorde jag på bara 1h o 45m(!!)

Tyvärr har den fått två repor i senaste flytten:(

Återigen ville jag göra endast en del av en ros, men i lite mer färg:

Så det blev denna fina.

När jag nu upptäckte hur kul det var med färgglada rosor,
ville jag ge mig en utmaning.
Jag ville nu liksom bryta ut färgerna som finns i en vit ros.

En av mina absoluta favoriter.
Jag fick en bubblande känsla i magen och nästa grät när jag betraktade det färdiga resultatet.
Ni som har barn kan känna igen känslan när barnen bär ett glas vatten första gången
eller tar de första stegen.
Man blir så stolt!


Just nu blev det bara mina rosor.
Men håll till godo! Jag har massor för er att se;)

Ringde till min handläggare för att prata om veckans möte igår:
Den du söker har semester och ankommer tisdag 13:e kl 08:15.

Ringde idag vid 08:11:
Den du söker sitter i möte. Åter anträffbar 16:00.

Mötet är idag vid 14 så det är uppenbart att jag inte kan nå henne innan.
Så jag provade att maila i stället där jag skrev att hon kan ringa mig ASAP.

Få se hur det går.

Får väl ett mail där det står att hon återkommer med ny tid.
Kan då lova att det dröjer tre veckor innan jag får mail om den nya tiden...


Jag fattar inte hur dom kan kalla sig arbetsförmedling längre.
De förmedlar ju knappt något arbete över huvud taget!
Men jag har ingen a-kassa så jag kan inte förlora något om jag "inte sköter mig".


Så. Nu har jag gnällt av mig lite;)

Kommer lite tavel-bilder sen!

Vilken galet underbar dag det varit!

Vi har sol på halva uteplatsen från ca 11:45 vilket ger många härliga soltimmar.
(När solen är framme of course)
Dessutom har vi trädäck över hela så man kan lägga sig och sola var man vill! Utan massa gräs, jord och kryp.

När Lillkillen somnade passade jag på att gå ut och sola.
Somnade visst....


Tidigare idag skulle jag baka jättegott bröd med bland annat fil och havregryn.
De flesta ingredienserna skulle räcka precis, utom filen som det fattades 1/2 dl av, så jag tänkte att det är ju bara att minska lite på mjölet.
När jag mätt upp filen och sirapen kom en liten långarmad virvelvind och välte allt över sig...

Åååhhhh, så glad jag inte blev.

Menmen, bara att torka upp och vänta tills vi köpt ny fil....

Efter att mina bak- och matlagningsnerver fått lugna sig så gjorde jag en asgod ost/skintpaj med rosmarin i.

Mitt hår har haft ala möjliga färgen, inklusive orange och grönt.
(Dålig blekning resp.färgning)
Min riktiga färg trodde jag inte att jag haft sen jag var 16 år.
Men när jag nu bläddrade igenom gamla mobilbilder fick jag se dessa:




Visst ser jag lycklig ut över att ha en så snajsig färg som råttfärg...??



Dessa är tagna 2008. Alltså hade jag (valfritt??!!)råttfärgat hår när jag var 22.

HUJEDANAMEJ!


Ni kan även få en alldeles nytagen bild. Fast på Lillkillen:


Nu ligger bilder på mina tavlor på datorn så snart får ni se dom=)

I förra veckan blev det två inlägg/dag.

I lördags trodde jag att jag skulle hinna med tre stycken.
Likaså i går.

Man tycker väl att man borde ha lite mer tid över till datorn när sambon är hemma och kan lägga tid på sonen, men icke.
Då är det massor som ska donas med eftersom min kära sambo är så rastlös och
fixig av sig. Jag är också fixig men inte lika rastlös...

Idag är Lillkillen hemma från dagis så vi får väl se hur mycket skrivet det blir idag.

Igår skulle jag ju åkt till Mormor: nepp, blev kaffe hos Mysgrannen i stället.

Kvällen blev MYCKET lyckad! Massa supergod mat!


Men idag...

Idag skulle jag få sovmorgon eftersom att jag inte var hemma förrän efter midnatt.
Runt 06-hugget kommer Lillkillen in och lägger sig mellan oss.
Högst två minuter senare kräktes han. I vår säng.
Tack och lov(!!) var det bara lite slem som mestadels hamnade på hans pappas arm.
Men ändå.

Grabbarna går efter slemupptorkandet upp och ca tjugo minuter senare väcks jag igen.
Då har stackars Lillkillen rumpjuice....

Såååå det blir en hemma dag...



Men innan 08 hade vi dragit om en sladd i taket och planerat färginköp
och hyll-uppsättning.


Sen blev det frukost, bus och våfflor till frukost!

JÄTTEmånga skriver om hur underbart det är med fredagar.
Dessa personer har då oftast jobbat i veckan och tar nu helg.
När jag har jobbat så har jag mestadels jobbat helger så fredagar och helger innebar för mig att jobb vankas. Inte fy skam det heller. Saknar det verkligen!
Men nu när jag pluggat ett par år och varit mammaledig (och arbetslös, ack och ve) i snart två år så kan jag tänka mig att många tror att jag inte uppskattar helgen.
"Jag har ju helg hela tiden..."



Nu ska jag förklara för er hur mina fredagar ser ut:

Det börjag på torsdagen. Då städar jag, dammsugar, torkar golven, laddar kaffebryggaren och lackar naglarna.

På fredagsmorgonen har jag sen i dag börjat med att gå upp lite tidigare och ta en dusch. Direkt efter sätts kaffebryggaren igång. (Wohoo! Jag slipper räkna fel nu!)

Jag lägger lite mer tid på sminket denna dag och ibland lyxar jag till det med
en frisyr.

När Lillkillen är på dagis går jag antingen över till Mysgrannen eller ser film.

Det kan också hända att jag gör något chokladigt, typ kladdkaka. (No shit!)

Ibland brukar jag fixa mig en smarrig lunch, oftast baserad på lax eller räkor.

När jag sedan hämtat Lillkillen efter lunch är det dags för honom att sova. På fredagarna brukar jag gosa lite extra med honom när han ska sova.
Kittla lite, pussa massor och ta nappen från honom.

När han sover ströglor jag på TVn och äter det jag eventuellt bakat tidigare.

Framåt kvällningen brukar oftast en klänning träs på kroppen och sminket bättras på.

Maten blir serverad efter Lillkillens nattning och är av mer avancerad typ.
Exempelvis entrecôte som vi ska äta idag=D

Massa mys framför TVn med Älsklingen.

Största skillnaden på helgen är ju givetvis att båda mina älsklingar är hemma!



Så bara för att jag är hemma hela veckorna betyder det inte att det inte
blir skillnad;)
Det blir ju vad man gör det till.

Alla borde ha en.

En som man kan gå in till i princip när som helst och tigga kaffe av.
En som man kan prata om allt med.
En som alltid finns där för en.
En som bor NÄRA.

Ett plus i kanten är att min har en liten Kräkmaja som är bland det sötaste jag sett



Jag pratar om mysgranne.
En granne som blivit ens bästa vän eller ens bästa vän som blivit ens granne.
I vårat fall är det det sistnämnda=)

I många situationer är hon min räddning:
  - om spaghettin är slut
  - om kaffet är slut
  - om man är GALET sällskapssjuk
  - om man är akut bebis-puss-nödig

Jag vet att DU läser detta och jag vill att du ska veta att jag alltid finns där för dig, så som du finns för mig



Jag är lyckligt lottad!

Det finns flera olika varianter av mig.
Men för att ni inte ska bli uttråkade för fort så kommer jag dela upp mig i flera inlägg.
Den första delen är den tråkigaste, men nödvändig för att ni ska få uppfattning om hur jag liksom går in i en annan roll.

Jobbjag;
-jag sträcker på mig mer, sminkar mig mycket mindre, har strukna kläder på mig och framförallt känner jag mig minst tio år äldre. Låter inte riktigt som jag.

Självklart grundas mitt jobbjag på hur företaget vill bli representerat och jag hade en utförlig beskrivning. Men för att vara snäll mot er så sammanfattar jag det som min (i många fall) motsats och jag är glad att tydligt kunna skilja på jobb och privatliv.

Nähä, nog om detta nu.

Hoppas att jag inte tappat er utan att ni vill läsa vidare...

Jag har länge varit skeptisk, konservativ och rent ut sagt obstinat när det gäller att publicera sitt liv som om det vore en vara. Jag har alltså bojkottat bloggar och bloggande och inte alls förstått poängen. Så fort någon började prata om sin blogg så lätt jag informationen rinna ut genom andra örat. Jag var SÅÅ konservativ! En surkärring. En konserv...



Men sent i sommras fastnade jag. Jag följer numera åtta bloggar dagligen och startar just nu min egna...

What happened?!
Jag har samlat ihop en hög med diverse intressanta saker som jag vill dela med mig av.
Jag har alltså skaffat mig ett liv.



Men vi får väl se hur det går.

- Om min intressant-hög tar slut för fort?
- Om jag får för mycket att skriva om så jag inte hinner?
- Om ingen läser eller kommeterar?
- Om jättemånga börjar följa mig?
- Om jag inte pallar uppdatera?
- Om jag uppdaterar för ofta och bara om tråkiga saker?
-
-
-

Detta är ju bara början och mycket kan hända...