Tio år. So far..
Idag är det en alldeles särsklid dag.
En dag som troligtvis aldrig kommit om det inte veore för en speciell människa.
Utan henne hade jag aldrig träffat exet.
Utan henne hade jag inte blivit så arg på mamma den kvällen.
Utan henne just där, just då att komma till.
Utan hennes envishet om att jag skulle åka med.
För tio år och drygt två veckor sen.
Jag minns allting så tydligt fortfarande.
Saker människor sa. Känslor som rusade.
Och doften.
Blicken som för alltid etsat sig fast på min näthinna.
Den kvällen tog mit liv en vändning och fick en ny mening.
Det var bara en sak som fanns för mig då.
Jag kan nu känna känslan när jag gick sista biten hem
och kände doften i håret.
Jag liksom skuttade hem. Nästan svävade.
Den natten somnade jag lycklig.
Nästkommande veckor fanns det ett tydligt mål:
Jag måste ha hans nummer!
Återigen var denna speciella människa där och hade stor betydelse.
Det var hon som lyckats få hans nummer.
~~~~~~~~~~~~
Jag har nog aldrig varit så nervös som jag var då.
När jag satt i min brors bil när han körde mig till stället vi möttes.
Hela kvällen finns så tydligt kvar i mitt minne.
Det skulle ta så lång tid att berätta.
Och veckorna mellan dessa möten har också massa minnen.
Hur som helst.
Det var denna dag. Den 28:e september 2003 som vi blev tillsammans.
Tio år har passerat och vi har gått igenom hur mycket som helst.
Gymnasiet, dödsfall i familjen, flytt på hundra mil, svåra sjukdomar,
oväntade vändningar, framtidsplaner och framför allt snart två helt fantastiska barn.
Vi har växt ihop till något som är omöjligt att separera.
Att vara nyförälskad efter alla dessa år är en helt otrolig känsla.
Man tittar på honom och hjärtat slår en massa extraslag.
Ibland kan man inte ens titta på honom utan att darra av nervrositet.
Tio fantastiska år med mannen i mitt liv.
Att inte andas (1)
Det har gått ett par timmar.
Man är inte medveten om det utanför. Tid. Rum. Människor.
Den där bubblan omsluter mig och min familj.
Vi sitter i ett litet rum med en högt älskad person i mitten.
Det är inget speciellt med rummet, mer än att det är så kallt.
Kallt på grund av avsaknaden av känslor och liv.
Men ändå är det så mycket känslor i rummet att inte ens
Shakespeare skulle kunna förklara hur mycket det faktiskt är.
Människan i mitten, som är så högt älskad ov oss alla i rummet,
lever fortfarande. För oss. I Våra ögon. I våra huvuden, hjärtan, minnen.
Man ser hur kroppen rör sig upp och ner. Upp och ner.
Men ögonen öppnas inte. Det känns helt oförklarligt.
Helt plötsligt är kroppen still.
Jag upptäcker att jag har slutat andas...
~~~~~~~~~~~~
Tillfället kommer när man måste ut ur bubblan.
Man håller andan för att inte drunkna.
Människorna runt omkring är svåra att urskilja.
De är som streckgubbar målade med vattenfärg på ett blött papper.
Alla kollar på mig. Men jag kan inte kolla tillbaka, för jag ser dom ju inte.
Kippar efter andan och försöker komma på något som inte är jätteäckligt att äta.
Även om allt smakar aska och tårar så måste man få i sig något.
Allt i butiken är blött..
Vattenfärgen och det blöta pappret ligger på mina ögonlock.
Ur minnet 17/12 2005
En mycket speciell dag
Detta är en mycket speciell dag för mig.
Det är sista dagen på min provanställning,
vilket betyder att jag är fast-fast när jag
anländer till jobbet i morgon bitti vid 04:45.
Det är idag vi åker hem från vår oerhört mysiga
lång-weekend på västkusten, som blivit tradition för vår lilla familj.
Men idag, just nu 11:20, är det exakt 6 år sedan min älskade far
rycktes ifrån mig och min familj.
Att vara inställd på att det kommer bli bästa julen någonsin,
första jobbet som jag trivdes superbra på, att alla julklappar var inhandlade,
att allt var så där perfekt och helt vanligt kvällen innan.
"Yes! Idag är det lördag och jag ska iväg och jobba på väldens bästa arbetsplats!"
Kaffet puttrar på i bryggaren samtidigt som jag sminkar mig.
Då var det dags att ringa ambulansen...
Sen blev det bara värre och värre för varje minut som passerade.
För varje minut sa att det var en minut mindre för min far att vara hos oss.
Efterföljande timmar var så otroligt osannolika att de inte ens går att beskriva.
Endast dom som var med eller varit med om liknande kan helt förstå.
När man ringer syskon om att pappa är på väg till sjukhuset med hjärnblödning
finns det på något sätt ingen sanning i det man säger. Det ligger utanför verkligheten
man växt upp i och kan därför inte hända.
Man skakar hela tiden samtidigt som man svettas och försöker hitta något
som kan binda ihop denna overklighet med den andra verkligheten som man trodde
var den enda, den sanna.
Den dagen skakade om hela min familj. Våra släktingar och vänner berördes också hårt.
Min far var en man som såg det ljusa i allt och alltid kunde få en på bättre humör
inom en minut. Han var otroligt social och lyckades komma överrens med alla.
Denna dagen fick oss alla att se på våra liv på ett helt annat sätt.
Många av oss började se helt annorlunda på våran omvälrd.
Jag började också då förstå att man inte kan ta vänner och familg för givna,
utan måste säga till dom och visa hur mycket man bryr sig och älskar dom.
Det är en av de största anledningarna till att vi varje år gör en resa till Halmstad
och Göteborg strax innan jul.
Att åtminstone då få chans att dela det största med julen, om man inte firar ihop.
Gemenskapen och tacksamheten för en familj som fryr sig.
_ _
/ V \
\ /
\ /
V
En sliskig kärleksförklaring
Men risk för att viss kommer kräkas måste jag nu dela med mig av lyckan och kärleken som finns i mitt liv.
Jag och min underbara sambo har varit tillsammans i hela NIO ofattbart underbara år.
Vi har gått igenom mycket tillsammans.
Det var en hel del som inte trodde att det skulle hålla mellan oss och
när vi förklarade vår förlovning blev det nog lite värre:
"Jaha, där kom det redan. Jag ger dom max ett halvår"
Vi var 16 och 17 när vi blev tillsammans och vi förlovade oss efter 7 månader.
I stället för att växa isär när vi blev "vuxna" så växte vi ihop.
Vi avslutar varandras meningar, vi kan föra lååånga diskussioner,
vi har samma mål och drömmar, vi tycker likadant både om
hur det ska se ut hemma och hur barn och hundar ska uppfostras.
Jag kan nu, efter nio år, titta på honom och bli generad.
Han kan titta på mig på ett sätt som gör att jag blir så generad
att jag inte ens kan se honom i ögonen, hela kroppen liksom bara spritter.
Det finns bara en som kan göra så att jag blir "alldeles till mig i trasorna".
Och jag vet att han känner likadant.
HIGH SCHOOL SWEETHEARTS
Den största "smällen" kon nog när vi berättade att vi skulle ha barn.
Jag hade inget jobb och vi hade båda påbörjat tvååriga studier.
Men herregud! Vi hade varit tillsammans i lite drygt 6 år när beskedet kom!!
Hur oväntat var det egentligen??
Det finns dom som är tillsammans i bara ett, två och tre år innan dom blir med barn.
Att vi "var (för) unga" är vi båda jättetacksamma för.
När grabben är tolv-femton år är vi bara 35-39 år och har
massa ork att hitta på saker med honom.
När vi firar våra 50-årsdagar är han 26-27 år och har kanske egna barn.
Ingen av oss kände att vi var tvungna att resa innan,
det kan man ju faktiskt göra MED barn.
Ingen ville festa loss och leva vilt festliv innan.
Varför, när man inte behöver jaga någon att dela säng med?
Bara för att första barnet kom helt oplanerat och utan förvarning
(gick på piller) betyder det inte att han kommer bli sladdis och 10 år
innan han får syskon.
Vem F-N har bestämt att man ska vara minst 30 när man börjar fundera på barn?
Barn är det absolut vackraste som finns att få i livet,
så varför inte leva med dom så länge som möjligt??
Jag har nu fått fast jobb och både produktionsansvarig
och chef är mycket nöjda med mig.
Jag har jättebra arbetstider. Heltid måndag-fredag, ändå med gott om tid till grabben.
Jag är jättelycklig och har ett "perfekt" liv.
Ska jag inte få vara glad för det och visa det,
för att det finns dom som inte är lika lyckligt lottade??
LÄNGE LEVE DEN SLISKIGA LYCKAN!!
Tillbaka till skolbänken
Nu var då första skoldagen avklarad.
Det som gäller för mig det närmaste veckorna är Form och design på LNU hela terminen
och engelska B på komvux flex i 6 veckor.
200% plugg. Varför inte ösa på när man ändå håller på?
F&D-kursen blir nog skitbra!
Tror jag kan utvecklas en hel del både som hobbykonstnär
och som säljare på Möbelvaruhuset=)
Engelskan har jag inte fått någon information om än men får kila in på
K-navet imon om jag inte hört något innan dess.
Hårspray!
Denna underbara produkt använder jag inte bara i håret.
Långt ifrån!
På kokos-dörrmattor(eller halm eller annat smuligt)
På glitterprydnader som glittrar av sig .
På andra fällande saker.
I ansiktet efter avslutad make-up.
Och givetvis tonvis i håret=P
En annan typ som är ovärdelig för mig under sommarhalvåret är:
torrschampo! (på spray!!)
Perfekt att spraya i ansiktet när man är blank!
-Bara att jämna ut med en puderborste!
En stor pojk
Lillkillen har blivit stor!
Han har börjat gå på toa och använda kalsonger, han cyklar, han sover sällan middag,
han kan räkna till tio, har pratar jätteduktigt, han sitter på vuxenstol,
han hjälper till massor här hemma och han slutade med välling för två/tre månader sen!
Åh min lilla bebis! Bli inte större nu!
Mission accomplished!
Så här efter jobbperioden känns det väldigt bra.
Det var givetvis med en stor portion vemod jag drog ur mitt "kassakort",
- När skulle jag få jobba igen?
- Vad händer med mig nu?
Jag har gjort mitt och både kunder, medarbetare och chef är nöjd med min insats.
Så länge kunderna är nöjda så blir alla nöjda, och jag har fått så himla fina
komplimanger från några kunder så jag höll på att smälta totalt!
Chiefen trodde att det skulle bli några timmar framöver och jag ser fram emot dom.
Det känns så knasigt nu när man jobbat så mycket, (ca 110% de två sista veckorna)
och helt plötsligt ska vara hemma och inte göra någonting...
Men visst; det är ju helt ovärdeligt att få gott om tid till städ, matlagning och
(framför allt!) sin underbara son!
Redan i går fick jag hoppa in och måla :)
Cyklister vs. fotgängare
Jag cyklar till jobbet och då över ett övergångställ.
Vad jag har fått lära är att en bilist inte behöver stanna för en cyklist vid ett
övergångställ, men för fotgängare och de som går bredvid och leder sin cykel.
Jag vet ju att dom då inte är skyldiga att släppa förbi mig,
så om jag bedömer att jag inte hinner över, så stannar jag minst 5 m
från övergångstället för att "smyga" fram eller helt stanna,
och hoppas då på att bilisterna uppfattar detta som att dom kan köra vidare.
(Hallå?! Uppenbart tydligt!)
Döm om min förvåning när de då ändå stannar och vinkar över mig.
Sen blir jag nästan riktigt arg när jag går. Med barnvagnen.
Jag ska då över ett övergångställ och visar tydligt med vagnhjulen nästan ute på vägen.
Bilen är ca 30-50m ifrån och borde hinna se mig och stanna.
I alla fall sakta in och visa att jag kan gå över.
Men inte!
Kollar inte ens och gasar i stället!
Är det jag som har noll koll eller de som är idioter??
Mysfredag!
I kväll kommer finaste Älsklingen hem igen!
Åh vad jag saknat honom!
Funderar på om vi ska äta "hemma-kebab" eller stark kycklingwok=)
Här kommer bilder på två tavlor jag gjort
(hänger verkligen inte ihop med texten, men whatever!)
Love, love LOVE!!
Småkonstig vecka...
Denna veckan har verkligen tagit en vändning och känns
en aning surrealistisk.
Parvelns födelsedag blev kanon med massa bus
och många gäster=)
Jag jobbade tisdag och onsdag.
I onsdag sålde jag näst bäst! - Bara 400:- från ettan=)
Efter jobbet den dagen tog jag en dusch med Parveln
och myste med honom i soffan.
Jag får ett sms om en tjejkväll och kan självklart inte låta bli att tacka ja=)
Hur goa brudar som helst, bra musik och god dricka.
Dansar lite och VIPS!
- knäskålen hoppade ur! Igen!
Alla tankar börjar snurra för förra gången kunde jag inte gå riktigt på 6-7 veckor.
Jag var väldigt rädd att det skulle bli likadant denna gången.
Då skulle jag ju missa mitt sommarjobb!!
Men tack och lov hoppade knäskålen tillbaka med en gång
och jag har hoppat över de jobbigaste veckorna från förra gången.
Jag vaknade igår, torsdag, efter tre timmars sömn med bakfylla och ömmande,
vingligt knä och utan Älsklingen vid min sida.
Han åkte på jobbutbildning vid tre på natten=(
Det var bara att ta tag i dagen och efter en snabbvisit på toa som busschaufför
och ett par koppar kaffe kändes det genast mycket bättre=)
Midsommar 2
Det blev en lugn kväll med 4 vuxna och ett barn.
Ett stort partytält med infravärmare, värmeljus, ukulele
öl, plump och goda vänner satte en skön stämning.
-Varför måste man alltid ha jättefester på midsommar??
Ikväll blir det grillkväll hos oss med två andra goda vänner
(plus Parvelns gudfar)
Och i morgon blir det fullt ös för då fyller vår lilla skatt 2 ÅR!!
HELT. SJUKT. ROLIG. HELG !
Först vill jag ge underbara Herr & Fru Vallström ett stort TACK
för det otroligt fantastiska bröllop ni knåpat ihop!
Och TACK för att jag fick äran att göra tårtorna!
(Tycker folk äter för lite tårta btw)
Det är svårt att finna ord för att återge helgen här och nu när det finns
så mycket bubblande känslor kvar .
Och när jag nu tänker tillbaka så kommer tårarna som jag inte fällde.
Ni är verkligen helt fantastiska människor båda två och jag är
så glad att vi är i samma släkt
(inte "offentligt" än men så fort pengarna strömmar in
är det dags för oss att gå till prästen)
är det dags för oss att gå till prästen)
__ __
/ V \
\ /
\ /
\ /
V
Potta
Vissa börjar träna det så fort barnen lärt sig sitta.
Andra börjar samtidigt som dagisinskolningen.
Sen finns det dom som inte gör någon förräns barnet är så stort
att den själv ber om att få sitta på potta/toasits för att alla kompisar gör det.
Man kan sjunga för dom.
Applådera.
Ingenting.
Eller ge pottgodis.
Jag kan ärligt säga att JAG skulle aldrig muta mitt barn med godis.
Det är väääldigt sporadiskt som vår son suttit på pottan.
(Han har själv inte velat)
Vi har sjungit ramsor och uppmuntrat honom verbalt när han gör det han ska.
Ändå vill han inte sitta på pottan.
Och han verkar rädd för toastolen...
Än så länge är han nog inte redo.
Idag sprang han omkring utan blöja i flera timmar och satt på pottan många gånger.
Utan resultat.
När jag gett upp ställer han sig på vardagsrumsgolvet och gör nummer två...
Eller är han en liten Stewie...
God morgon härliga måndag!
Denna vecka blir fullspäckad=)
Jobbar två dagar och förbereder för kommande helg de andra dagarna.
Jag och Gubben ska nämligen gå på hans systers bröllop på lördag!
Åh som vi har längtat!
Från att vi hört att datum var bestämt har vi haft höga förväntningar,
för denna sköna person som ska gifta sig lämnar INGET åt slumpen.
Tror jag vågar säga att det kommer bli ett perfekt bröllop!
Hur som helst är det MASSOR som jag som gäst måste förbereda;
- hår och ögonbryn ska färgas
- present ska inhandlas
- kläder ska utses och provas (check)
- barnvakt för helgen ska fixas (check)
- vår väska ska packas
- sonens väska ska packas
- lägenheten ska städas( så det inte ser ut som ett h-vete när vi kommer hem)
- fyllning till tårtorna ska göras (jag har fått äran)
och sist men troligtvis det viktigaste:
- köpa vattenfast mascara! (check)
