Att inte andas (1)

 
 
Det har gått ett par timmar.
Man är inte medveten om det utanför. Tid. Rum. Människor.
 
Den där bubblan omsluter mig och min familj.
Vi sitter i ett litet rum med en högt älskad person i mitten.
Det är inget speciellt med rummet, mer än att det är så kallt.
Kallt på grund av avsaknaden av känslor och liv.
Men ändå är det så mycket känslor i rummet att inte ens
Shakespeare skulle kunna förklara hur mycket det faktiskt är.
 
Människan i mitten, som är så högt älskad ov oss alla i rummet,
lever fortfarande. För oss. I Våra ögon. I våra huvuden, hjärtan, minnen.
Man ser hur kroppen rör sig upp och ner. Upp och ner.
Men ögonen öppnas inte. Det känns helt oförklarligt.
 
Helt plötsligt är kroppen still.
 
Jag upptäcker att jag har slutat andas...
 
 
~~~~~~~~~~~~
 
 
Tillfället kommer när man måste ut ur bubblan.
 
Man håller andan för att inte drunkna.
Människorna runt omkring är svåra att urskilja.
De är som streckgubbar målade med vattenfärg på ett blött papper.
Alla kollar på mig. Men jag kan inte kolla tillbaka, för jag ser dom ju inte.
Kippar efter andan och försöker komma på något som inte är jätteäckligt att äta.
Även om allt smakar aska och tårar så måste man få i sig något.
Allt i butiken är blött..
 
Vattenfärgen och det blöta pappret ligger på mina ögonlock.
 
 
Ur minnet 17/12 2005
 

En sliskig kärleksförklaring

Men risk för att viss kommer kräkas måste jag nu dela med mig av lyckan och kärleken som finns i mitt liv.
 
Jag och min underbara sambo har varit tillsammans i hela NIO ofattbart underbara år.
Vi har gått igenom mycket tillsammans.
 
Det var en hel del som inte trodde att det skulle hålla mellan oss och
när vi förklarade vår förlovning blev det nog lite värre:
"Jaha, där kom det redan. Jag ger dom max ett halvår"
 
Vi var 16 och 17 när vi blev tillsammans och vi förlovade oss efter 7 månader.
I stället för att växa isär när vi blev "vuxna" så växte vi ihop.
Vi avslutar varandras meningar, vi kan föra lååånga diskussioner,
vi har samma mål och drömmar, vi tycker likadant både om
hur det ska se ut hemma och hur barn och hundar ska uppfostras.
 
Jag kan nu, efter nio år, titta på honom och bli generad.
 Han kan titta på mig på ett sätt som gör att jag blir så generad
att jag inte ens kan se honom i ögonen, hela kroppen liksom bara spritter.
Det finns bara en som kan göra så att jag blir "alldeles till mig i trasorna".
 
Och jag vet att han känner likadant.
 
HIGH SCHOOL SWEETHEARTS
 
 
Den största "smällen" kon nog när vi berättade att vi skulle ha barn.
Jag hade inget jobb och vi hade båda påbörjat tvååriga studier.
 
Men herregud! Vi hade varit tillsammans i lite drygt 6 år när beskedet kom!!
Hur oväntat var det egentligen??
Det finns dom som är tillsammans i bara ett, två och tre år innan dom blir med barn.
 
Att vi "var (för) unga" är vi båda jättetacksamma för.
När grabben är tolv-femton år är vi bara 35-39 år och har
massa ork att hitta på saker med honom.
När vi firar våra 50-årsdagar är han 26-27 år och har kanske egna barn.
 
Ingen av oss kände att vi var tvungna att resa innan,
det kan man ju faktiskt göra MED barn.
Ingen ville festa loss och leva vilt festliv innan.
Varför, när man inte behöver jaga någon att dela säng med?
 
Bara för att första barnet kom helt oplanerat och utan förvarning
(gick på piller) betyder det inte att han kommer bli sladdis och 10 år
innan han får syskon.
Vem F-N har bestämt att man ska vara minst 30 när man börjar fundera på barn?
 
Barn är det absolut vackraste som finns att få i livet,
så varför inte leva med dom så länge som möjligt??
 
 
Jag har nu fått fast jobb och både produktionsansvarig
och chef är mycket nöjda med mig.
Jag har jättebra arbetstider. Heltid måndag-fredag, ändå med gott om tid till grabben.
 
Jag är jättelycklig och har ett "perfekt" liv.
Ska jag inte få vara glad för det och visa det,
 för att det finns dom som inte är lika lyckligt lottade??
 
LÄNGE LEVE DEN SLISKIGA LYCKAN!!
 

Cyklister vs. fotgängare

 
Jag cyklar till jobbet och då över ett övergångställ.
 
Vad jag har fått lära är att en bilist inte behöver stanna för en cyklist vid ett
övergångställ, men för fotgängare och de som går bredvid och leder sin cykel.
 
Jag vet ju att dom då inte är skyldiga att släppa förbi mig,
så om jag bedömer att jag inte hinner över, så stannar jag minst 5 m
från övergångstället för att "smyga" fram eller helt stanna,
och hoppas då på att bilisterna uppfattar detta som att dom kan köra vidare.
 
(Hallå?! Uppenbart tydligt!)
 
Döm om min förvåning när de då ändå stannar och vinkar över mig.
 
 
Sen blir jag nästan riktigt arg när jag går. Med barnvagnen.
Jag ska då över ett övergångställ och visar tydligt med vagnhjulen nästan ute på vägen.
Bilen är ca 30-50m ifrån och borde hinna se mig och stanna.
I alla fall sakta in och visa att jag kan gå över.
 
Men inte!
Kollar inte ens och gasar i stället!
 
Är det jag som har noll koll eller de som är idioter??
 
 

Småkonstig vecka...

 
Denna veckan har verkligen tagit en vändning och känns
en aning surrealistisk.
 
Parvelns födelsedag blev kanon med massa bus
och många gäster=)
 
Jag jobbade tisdag och onsdag.
I onsdag sålde jag näst bäst! - Bara 400:- från ettan=)
 
Efter jobbet den dagen tog jag en dusch med Parveln
och myste med honom i soffan.
Jag får ett sms om en tjejkväll och kan självklart inte låta bli att tacka ja=)
 
Hur goa brudar som helst, bra musik och god dricka.
Dansar lite och VIPS!
 
- knäskålen hoppade ur! Igen!
 
Alla tankar börjar snurra för förra gången kunde jag inte gå riktigt på 6-7 veckor.
Jag var väldigt rädd att det skulle bli likadant denna gången.
Då skulle jag ju missa mitt sommarjobb!!
 
Men tack och lov hoppade knäskålen tillbaka med en gång
och jag har hoppat över de jobbigaste veckorna från förra gången.
 
 
Jag vaknade igår, torsdag, efter tre timmars sömn med bakfylla och ömmande,
vingligt knä och utan Älsklingen vid min sida.
Han åkte på jobbutbildning vid tre på natten=(
 
Det var bara att ta tag i dagen och efter en snabbvisit på toa som busschaufför
och ett par koppar kaffe kändes det genast mycket bättre=)
 
 
 

Midsommar 2

 
Det blev en lugn kväll med 4 vuxna och ett barn.
 
Ett stort partytält med infravärmare, värmeljus, ukulele
öl, plump och goda vänner satte en skön stämning.
-Varför måste man alltid ha jättefester på midsommar??
 
Ikväll blir det grillkväll hos oss med två andra goda vänner
(plus Parvelns gudfar)
 
Och i morgon blir det fullt ös för då fyller vår lilla skatt 2 ÅR!!
 
 
 

Nationaldagen

Idag har det varit en fartfylld och mycket trevlig dag. So far.

Nevin har provcyklat första gången och lekt med kusinerna i bilpolen=)

Jag har gjort (säkert världens godaste) morotsmuffins.
Självklart med frosting och kokos på=)

Vi har äntligen fått upp taklampan i den inre hallen och klockan i köket!

Snart vankas det grillad flinta med pommes och massa bea!!


Kortfattat

Summa summarum:


- Veckan på Kreta var underbar!

- Det har gått bra för mig på praktiken, chefen är jättenöjd!

- Jag funderar på att skola om mig till förskollärare.

- Har massor av inspiration till att måla!

- En "gammal" kompis har gjort mig oväntat glad=) 
    Skulle verkligen vara roligt att träffa henne igen efter så lååång tid!
(hoppas vi kan bli goda vänner..=))
         
- Vi har världens bästa grannar dörr-i-dörr och näst-port;)

- Efter en helg iväg kan man konstatera att Parveln är väluppfostrad.
   Är JÄTTESTOLT!

- Jag har äntligen börjat övningsköra igen. Är nu ute i trafik=)

- Ett par av våra bästa vänner har flyttat in till stan.
      Sååå mycket enklare att ses nu.



Ledigheter

Nu kommer jag få lite mer tid till att uppdatera bloggen.

Praktiken har kommit till sitt slut och det blir inte så många
jobbtimmar som jag först trodde för min del i sommar.

Men jag kommer ha massor av tid att lägga på min älskade son
och förhoppningsvis hinner jag måla några tavlor också=)


Chokladbollar?



Undra om man ska ta sig till å göra negerbollar... ?




En lååång vecka

...och lite till sen jag skrev sist.

Jag har börjat praktisera inför sommarjobbet:)
Andra dagen var jag tvungen att vabba och efter en vecka har jag blivit sjuk
så detta är tredje dagen som jag är sjuk...
Jag har alltså varit på plats 4 av 8 dagar! Tur jag kan plugga på lite om
sortimentet hemifrån;)


Påsken var livlig med besök av Parvelns H-stadskusiner, äggätning och tårtbak.

Tittar ut i regnet och njuter av att vi om bara två veckor är på en ö i Medelhavet=)

Dags att ta fram en bit choklad, fylla kaffekoppen och dra fram sommarkläderna!





Jäkla rörigt inlägg.... =S


XT

- Förkyld.

- Envis Parvel com inte vill sova.

- Uttröttad av utearbete större delen av helgen.


Snart kommer Älskling hem med varsin Angus XT.
- Min med ost och bacon ;)

Ska man njuta så är det lika bra att göra det fullt ut!


Fredagstorsdag??

Vilken konstig dag det har varit... Är.
Vaknade 7:30. Hann inte dricka kaffe.
Men hade massor av energi till att städa hela lägenheten,
baka kladdkaka, skicka iväg viktiga mail och fixa till en jacka.
Allt innan det var dags att hämta Parveln vid 12.

Duktiga jag!

Sen dess har jag även hunnit med att sälja ett par stövlar, smaka kladdkakan
och gråta en liten skvätt. (glädjetårar över att ha en sån fin vän)


Det känns som fredag.
Kanske för att jag tidigare inte hunnit dammsuga förrän på fredagarna..
Eller för att jag har fredagsbakat idag..
Eller för att jag helt enkelt är konstig..


Nu då?

Hur kommer det sig att man har massor att göra i flera dagar.


Man väntar på att något ska bli gjort.

Man orkar inte vänta längre.

Man sätter igång med något annat.

Och just då, när man börjat med det här andra så ska det första nu bli gjort.
Det är inte att bara låta det bli gjort, nej man måste förbereda för det.

Exempelvis ska man tömma ett rum innehållandes:
en jättebokhylla fyll med diverse småplock
en frysbox
skrivbord med både symaskin och dator
massa tomma taveldukar
en fullproppad byrå
två torkställningar
och lite annat som inte hittat sitt hem än i vår nya lägenhet.


Under dessa intensiva, men få, dagar ska då mat lagas ett par gånger per dag,
barn ska till dagis, släktingar ska hälsas på, våfflor ska ätas.
För att inte tala om att kök, med panel och vitrinskåp, ska målas i flera omgångar...

Tack och lov(!!) är jag än så länge hemma på dagarna.


Nu, när köket är klart, golvet nytt, glaset på vitrinskåpet är skrapat på färg
och vårgardinen är uppe, har man helt plötsligt inget att göra.
Man är rastlös och utan ork.

Det finns egentligen massor att göra men man är nästan avdomnad.



PS:
Jag fick jobbet jag sökte:)
Visserligen bara över sommaren,
men i veckan får jag svar angående ett annat, fast=)


Yeay

Idag har vi påbörjat ommålningen i köket.
Så. Jäkla. Snyggt. Det kommer bli=)

Jag hoppades på att vi skulle hinna bli klara i helgen men
golvläggaren ringde och behövde ha ena rummet tomt till måndag.


Nu blir det snart en tur till älskade lilla mormor för att städa och fika=)


Dejt!

Har avnjutit en underbar middag för två med levande ljus och
otroligt charmerande sällskap.

Tyvärr orkade han inte vara vaken längre...

Så nu blir det en efterlängtad dejt med min älskade mysgranne!


Speedstädning

Idag har jag varit helt off med min torsdagsrutin.
Jag har inte hunnit STÄDA!
Ve och fasa!

Det är ju fredag imon och nagellacket måste hinna torka innan det är dags för sängen.

AAAhhh!!

Nu känner jag hur det rycker i hela kroppen efter flaskorna med diverse rengöring=)

Lyckliga tider när man känner så om städning!


Lite mer om mig del 2: Vardagsjag

Normala vardagar brukar jag börja med att ätta igång kaffe, klä på mig och
lägga foundation.

När Lillkillen äter sin frukost brukar jag sminka mig. Inte för att jag inte vågar gå ut utan smink, utan för att det är en av mina stora intressen. Dessutom klarar inte min mage av att jag äter något innan nio så frukost är uteslutet. (Blir brunch lite senare..) Kan ju inte bara glo på Lillkillen när han äter...

Några har frågat mig om jag ska iväg när de ser att jag är sminkad en vardag.
Men jag har flera gånger gått ut utan smink och många morgnar (konstigt ord) kommit bort till dagis med bara concealer och maskara i fejset.
No big deal!

Jag mår bra av att bry mig om hur jag ser ut. Att ha välmatchade kläder och se (relativt) fräsh ut höjer mitt ego.
Att jag sen bara har (enligt mig) snygga kläder gör ju att jag vill använda dom så mycket som möjligt. Inte bara på helgerna eller när det är fest.

Confession: Jag har ett par mjukismyxor.
De ligger i min fritidskläder-låda och åker bara på om jag är näst intill
dödligt magsjuk.
När det är tvättdagar, och alla jeans ligger i högen, tar jag oftast på mig
kjol eller klänning.

Inte fåfänga, bara ego-boost.



Spontanshopping

Idag har Lillkillen shoppat för första gången.

Han gick själv hela tiden och valde själv vilken keps han skulle ha=)


Efter shoppingturen blev det mer utelek på vår fina uteplats.

Kliar lite i tandköttet....


I morgon kommer nästa del av mig plus lite mer tavelbilder=)


PS: Min AF-handläggare ringde upp mig så vi stämde av per telefon.
Phjuu! Skönt att ha det avklarat!


SOOOOL

Vilken galet underbar dag det varit!

Vi har sol på halva uteplatsen från ca 11:45 vilket ger många härliga soltimmar.
(När solen är framme of course)
Dessutom har vi trädäck över hela så man kan lägga sig och sola var man vill! Utan massa gräs, jord och kryp.

När Lillkillen somnade passade jag på att gå ut och sola.
Somnade visst....


Tidigare idag skulle jag baka jättegott bröd med bland annat fil och havregryn.
De flesta ingredienserna skulle räcka precis, utom filen som det fattades 1/2 dl av, så jag tänkte att det är ju bara att minska lite på mjölet.
När jag mätt upp filen och sirapen kom en liten långarmad virvelvind och välte allt över sig...

Åååhhhh, så glad jag inte blev.

Menmen, bara att torka upp och vänta tills vi köpt ny fil....

Efter att mina bak- och matlagningsnerver fått lugna sig så gjorde jag en asgod ost/skintpaj med rosmarin i.



Avigt?

I förra veckan blev det två inlägg/dag.

I lördags trodde jag att jag skulle hinna med tre stycken.
Likaså i går.

Man tycker väl att man borde ha lite mer tid över till datorn när sambon är hemma och kan lägga tid på sonen, men icke.
Då är det massor som ska donas med eftersom min kära sambo är så rastlös och
fixig av sig. Jag är också fixig men inte lika rastlös...

Idag är Lillkillen hemma från dagis så vi får väl se hur mycket skrivet det blir idag.


RSS 2.0