passionsfruktsalsa

Men risk för att viss kommer kräkas måste jag nu dela med mig av lyckan och kärleken som finns i mitt liv.

 

Jag och min underbara sambo har varit tillsammans i hela NIO ofattbart underbara år.

Vi har gått igenom mycket tillsammans.

 

Det var en hel del som inte trodde att det skulle hålla mellan oss och

när vi förklarade vår förlovning blev det nog lite värre:

"Jaha, där kom det redan. Jag ger dom max ett halvår"

 

Vi var 16 och 17 när vi blev tillsammans och vi förlovade oss efter 7 månader.

I stället för att växa isär när vi blev "vuxna" så växte vi ihop.

Vi avslutar varandras meningar, vi kan föra lååånga diskussioner,

vi har samma mål och drömmar, vi tycker likadant både om

hur det ska se ut hemma och hur barn och hundar ska uppfostras.

 

Jag kan nu, efter nio år, titta på honom och bli generad.

 Han kan titta på mig på ett sätt som gör att jag blir så generad

att jag inte ens kan se honom i ögonen, hela kroppen liksom bara spritter.

Det finns bara en som kan göra så att jag blir "alldeles till mig i trasorna".

 

Och jag vet att han känner likadant.

 

HIGH SCHOOL SWEETHEARTS

 

 

Den största "smällen" kon nog när vi berättade att vi skulle ha barn.

Jag hade inget jobb och vi hade båda påbörjat tvååriga studier.

 

Men herregud! Vi hade varit tillsammans i lite drygt 6 år när beskedet kom!!

Hur oväntat var det egentligen??

Det finns dom som är tillsammans i bara ett, två och tre år innan dom blir med barn.

 

Att vi "var (för) unga" är vi båda jättetacksamma för.

När grabben är tolv-femton år är vi bara 35-39 år och har

massa ork att hitta på saker med honom.

När vi firar våra 50-årsdagar är han 26-27 år och har kanske egna barn.

 

Ingen av oss kände att vi var tvungna att resa innan,

det kan man ju faktiskt göra MED barn.

Ingen ville festa loss och leva vilt festliv innan.

Varför, när man inte behöver jaga någon att dela säng med?

 

Bara för att första barnet kom helt oplanerat och utan förvarning

(gick på piller) betyder det inte att han kommer bli sladdis och 10 år

innan han får syskon.

Vem F-N har bestämt att man ska vara minst 30 när man börjar fundera på barn?

 

Barn är det absolut vackraste som finns att få i livet,

så varför inte leva med dom så länge som möjligt??

 

 

Jag har nu fått fast jobb och både produktionsansvarig

och chef är mycket nöjda med mig.

Jag har jättebra arbetstider. Heltid måndag-fredag, ändå med gott om tid till grabben.

 

Jag är jättelycklig och har ett "perfekt" liv.

Ska jag inte få vara glad för det och visa det,

 för att det finns dom som inte är lika lyckligt lottade??

 

LÄNGE LEVE DEN SLISKIGA LYCKAN!!