passionsfruktsalsa

Idag är det en alldeles särsklid dag.

En dag som troligtvis aldrig kommit om det inte veore för en speciell människa.

 

Utan henne hade jag aldrig träffat exet.

Utan henne hade jag inte blivit så arg på mamma den kvällen.

Utan henne just där, just då att komma till.

Utan hennes envishet om att jag skulle åka med.

För tio år och drygt två veckor sen.

 

Jag minns allting så tydligt fortfarande.

Saker människor sa. Känslor som rusade.

Och doften.

Blicken som för alltid etsat sig fast på min näthinna.

 

Den kvällen tog mit liv en vändning och fick en ny mening.

Det var bara en sak som fanns för mig då.

 

Jag kan nu känna känslan när jag gick sista biten hem

och kände doften i håret.

Jag liksom skuttade hem. Nästan svävade.

 

Den natten somnade jag lycklig.

 

Nästkommande veckor fanns det ett tydligt mål:

Jag måste ha hans nummer!

 

Återigen var denna speciella människa där och hade stor betydelse.

Det var hon som lyckats få hans nummer.

 

~~~~~~~~~~~~

 

Jag har nog aldrig varit så nervös som jag var då.

När jag satt i min brors bil när han körde mig till stället vi möttes.

 

Hela kvällen finns så tydligt kvar i mitt minne.

Det skulle ta så lång tid att berätta.

 

Och veckorna mellan dessa möten har också massa minnen.

 

Hur som helst.

 

Det var denna dag. Den 28:e september 2003 som vi blev tillsammans.

 

Tio år har passerat och vi har gått igenom hur mycket som helst.

Gymnasiet, dödsfall i familjen, flytt på hundra mil, svåra sjukdomar,

oväntade vändningar, framtidsplaner och framför allt snart två helt fantastiska barn.

Vi har växt ihop till något som är omöjligt att separera.

 

Att vara nyförälskad efter alla dessa år är en helt otrolig känsla.

Man tittar på honom och hjärtat slår en massa extraslag.

Ibland kan man inte ens titta på honom utan att darra av nervrositet.

 

Tio fantastiska år med mannen i mitt liv.